Min granne påpekade att jag försökte hjälpa lilla Ella 11 månader att äta, genom att imitera ät rörelsen. Nu vet jag varför jag inte kan låta bli att härma 🙂 Lyssnade på p1, kropp och själ Le så blir du glad. The facial feed-back hypotesen.
Det är nämligen så att mycket empatiska människor är väldigt mottagliga för andra människors ansiktsuttryck, och härmar uttrycket och på så sätt sätter sig bättre in i vad den andra människan känner. Dessutom så kan empatiska personer uppleva ansikten som mer glada eller argare, än mindre empatiska människor gör som inte är lika känsliga för andras ansiktsuttryck. Mitt arbete består ju till väldigt stor del att ta in andra männsikor och deras ansikten….
Då känns det som ganska bra ändå. Hur är det med dig? Är du också en härmapa?
Intressant! Jo, det där känner man igen. Det är ganska ofta man ser mammor som sitter och “äter med” sina små barn – kanske en kvinnlig grej 😉
Ja, visst är det! Kanske är det fler mammor som gör “äter med” sina barn men jag vet att min man också gjorde det 😉
Men det sägs ju också att flickbebisar är mer intresserade av ansikten än pojkbebisar….?
Här handlar det också om att härma andra människors ansiktsuttryck mer i microformat. Psykologen visade även på att om människor med låg empatisk förmåga tittade på en film med sina ansiktsuttryck påverkade (av en penna) så reagreade de annorlunda mot de med en högre empatiskförmåga. Deras känslor påverkades olika.
Jag är definitivt en känslomänniska och tar in det mesta. Jag lär mig dock mer och mer att inte ta in allt – det blir aningen tungt att bära. <3
Ja, så är det <3. Det är viktigt att kunna skydda sig själv. Den känsligheten man har bör man vara rädd om.
Massor av kramar och omtanke
Det känner jag definitivt igen, när jag matar min systerdotter som är 14 månader så “äter” jag alltid med henne, kan inte låta bli:)
*Kram*
Härligt 🙂 Mycket empatiskt!